Arkiven berättar
Sidhuvud

När och fjärran

I den svenska historien finns många exempel på in- och utvandring. Ett tidigt exempel är arbetsinvandringen av valloner från Belgien. Vallonsmidesmetoden kom till svenska järnbruk redan på 1640-talet genom Louis De Geer. Expertisen, vallonerna, hämtades från Belgien där man redan på 1500-talet hade utvecklat den förbättrade smidesmetoden. Vallonsmederna arbetade på många av de svenska järnbruken och tecken på deras närvaro syns i kyrkobokföringsmaterialet långt fram i tiden genom franskklingande namn. Ättlingarna till de första invandrande vallonerna arbetade i många fall som mästersmeder i flera generationer. På Grönsinka bruk, i Österfärnebo församling, var det bland andra släkten Herou som under 1700- och 1800-talen kom att vara verksamma som mästersmeder.

En husförhörslängd från Österfärnebo kyrkoarkiv
Husförhörslängd, ur Österfärnebo kyrkoarkiv, Landsarkivet i Härnösand.

Den största utvandringen från Sverige ägde rum mellan 1850-talet fram till 1930-talet och under denna period utvandrade ungefär 1,5 miljoner svenskar. Majoriteten av dessa ca 1,2 miljoner människor utvandrade till Nordamerika. Man flyttade även till Sydamerika, Australien och andra länder inom Europa. En del av de utvandrade kom tillbaka till Sverige igen, men de flesta stannade kvar. Orsakerna till massutvandringen kunde vara många, bland annat kraftig befolkningstillväxt i Sverige. Det var helt enkelt många unga som hade svårt att försörja sig och i Amerika kunde man köpa mark billigt. I arkiven är det framför allt i in- och utflyttningslängderna i kyrkoarkiven som befolkningens flyttningar går att studera. Redan på 1600-talet bestämdes det att den som flyttade skulle ha med sig ett flyttbetyg från prästen i sin gamla församling (även vid flytt inom landet). Detta flyttbetyg skulle visas upp i den nya församlingen och då antecknades man som inflyttad.

Innan det långväga resandet blev vanligt för allmänheten var det kanske framför allt genom arbete till sjöss man kunde få se sig om i världen. Fartygen bytte ofta besättning under resans gång och besättningen bestod av en blandning av nationaliteter. Varje svensk sjöman i handelssjöfart skulle vara inskriven vid ett sjömanshus och därför innehåller sjömanshusens arkiv mycket information om sjömännen och vilka resor de gjorde. Sjömansrullan är ett dokument som fanns med på fartyget under hela resan. I sjömansrullan gjordes anteckningar under resans gång, exempelvis när det skett någon förändring i besättningen.

En sjöfartsbok som tillhörde Karl Hjalmar Pajala
Sjöfartsbok, ur Sjömanshusets i Umeå arkiv, Landsarkivet i Härnösand.

 

Välj uppgift i menyn till höger.


© Riksarkivet Landsarkivet i Härnösand